De senaste tre veckorna har
jag varit i Vaxholm och spelat in en skiva. Det började egentligen
redan i april när jag och Arne och Fjellis och Tommy och Håkan
började repetera så smått för att känna efter
om vi tyckte att vi trivdes med att spela ihop. Vi trivdes bra.
Under sommaren satt jag och skrev låtar och under hösten
fortsatte vi att ses och spela när Håkan inte var ute med
Nationalteatern och Arne inte var för trött efter jobbet och
när Fjellis lät Walda passa barnen, när repetitionslokalen
var ledig och ingen var sjuk.
Framåt november började det likna nåt. Då kom
vi överens med Amalthea – som är vårt skivbolag
och som ständigt har ont om kontanter – om att vi skulle fråga
MNW – progressivt skivbolag i Vaxholm – som också ständigt
har ont om kontanter – om vi fick hyra deras studio på kredit
för att göra plattan. De sa ja och så körde vi
upp bussen med instrumenten till Vaxholm, inkvarterade oss i deras gäststuga
och hos kompisar som ställde upp med sängplats, riggade upp
mikrofoner och trumställ och gitarrförstärkare i studion.
Sen var det bara att sätta igång.
Curt, som skötte inspelningen kom upp klockan tio på morgonen
och sen jobbade vi till sju på kvällen. Och sedan vi ätit
jobbade vi lite till. Måndag till söndag. Fast en tisdag
var vi tvungna att ta ledigt för då hade Curt varit med om
att förlösa sitt första barn till klockan fem på
morgonen och var för trött för att spela in.
Första veckan gör vi musikbakgrund. Vi jobbar duktigt och
sätter tolv bakgrunder på fem dagar. Den andra veckan sjunger
jag, Fjellis spelar in gitarrsolo och det kommer ut människor och
spelar trumpet och orgel och syntheziser på olika låter
där det behövs.
När tredje veckan börjar är allting inspelat som skall
vara med på plattan. Då börjar vi mixningen. Mixning
innebär att man bestämmer röstens och de olika instrumentens
läge i förhållande till varandra i ljudbilden.
Mixningen är det svåraste av alltihopa, därför
att det är då man bestämmer hur skivan till slut ska
låta, därför att varje liten förändring man
gör, när det gäller ett instrument, påverkar alla
de andra instrumenten samt därför att det hela tiden finns
ett oändligt antal möjligheter. Det går inte bra. På
fredagskvällen har vi inte mixat en enda låt färdigt.
Vi ger upp och åker in till Stockholm för att koppla av och
smörja kråset.
Det är då vi möter Besserwissern. Grabben som vet hur
allt ska va:
- Nej grabbar, säjer han, varför hyr ni inte in er i en proffsstudio
med två professionella tekniker och en proffsig producent? De
hade ju fixat det här på tre dagar, i stället för
att ni ska sitta där ute och strula i veckor.
Och så ser han ut som om han hade gett oss ett gott råd.
Och jag blir bara förbannad: Vilken studio? Vilka tekniker? Och
vilken producent? Och hur mycket skulle det i så fall kosta? Och
vem ska betala det? Skall vi bytta skivbolag då också kanske?
Nej, jag har aldrig tvivlat en sekund på att vi skulle kunna gå
till vilket bolag som helst och att de skulle ta emot oss med öppna
armar. Och ge oss hur mycket studiotid som helst. Och tillgång
till den mest avancerade tekniska utrustningen. Och hyra in producent
och studiemusiker från USA om det så skulle vara.
Och jag tror till och med att jag skulle få fullständig konstnärlig
frihet att skriva vilka låtar jag ville och få musiken att
låta precis som jag hade tänkt. Och detsamma gäller
för Nationalteatern och Dag Vag och Dan Hylander och Björn
Afzelius och Ebba Grön och Jan Hammarlund och Eldkvarn och TT-Reuter.
Och en massa andra.
Men det är ju inte det det gäller. Det det gäller är,
att vi på olika fristående progressiva skivbolag äger
våra produktionsmedel, att vi gemensamt bestämmer hur överskottet
från våra plattor ska användas och att vi bestämmer
vilken musik vi tycker det är viktigt att skivbolaget ger ut.
Och det allra viktigaste är att vi håller på att bygga
upp ett kunnande, att lära oss ett hantverk så att vi till
slut ska kunna klara oss utan de kommersiella kapitalistiska bolagen.
Det är det som är meningen!
Alltså: Jag har inget emot professionalism. Men det skall vara
på våra egna villkor!***
I ren ilska åkte vi sen ut till Vaxholm och mixade skivan på
tre dagar. Nu är det bara gravering och matrisering och pressning
och omslag och etiketter och fotografering och pressrelease och distribution
kvar.
Men det kommer först i mars.
|
