Det kom ett mail. En Ulf på Sveriges Radio
undrade om vi hade kvar gamla inspelningar från Moccers, den
sångtrio som framträdde mellan år 1967 1970.
Och fanns det kanske några foton, artiklar och minnen kvar från
den epoken? Telefoner, faxar, mobiltelefoner, e-post och snigelpost
aktiverades för att sätta igång detektivarbetet på
denna tydligen ännu inte helt bortglömda grupp.
Ett mödosamt arkeologiskt arbete påbörjades. Alla
gruppmedlemmar började rota i gamla gömmor på vindar,
i källare och längst ner i skrivbordslådor. Fotoarkiv
tittades igenom, dagböcker luslästes och framför allt,
gamla dammiga rullbandspelare, som tigit i årtionde skulle fås
att börja rulla igen. Få nytt liv, sjunga och berätta
för barn och barnbarn den vackra historien om tre glada svenska
ungdomar som började sin musikkarriär i Paris för att
sedan under några korta, intensiva år utvecklas till en
hyfsat bra orkester som tog sig hela vägen till finalen i Sveriges
Radios Popbandstävling på Liseberg i Göteborg 1969.
Och hur lät då sångerna efter 30 år? Aningen
för bra för att bara glömmas bort:
1964 träffades Thomas och Håkan på en språkresa
i Morecambe i England.
1965 lärde sig Håkan spela gitarr. Det musicerades. Det
repeterades. Det smiddes planer. Och på sommaren 1966 åkte
Thomas och Håkan tillsammans med Gunnar Bernstrup ner till Paris.
Man hade en repertoar av svenska och engelska visor och premiär
skedde under Eiffeltornet den 13 juni. Det blev sammanlagt ett antal
spelningar på olika ställen den sommaren. Mest värdshus.
På sommaren 1967 åkte Mikael, istället för Gunnar,
tillsammans med Thomas och Håkan ner till Paris igen för
att spela och sjunga på gator och värdshus. Man hade en
delvis ny repertoar av svenska och engelska låtar. Repertoaren
bestod av Beatles och Dylansånger men även trestämmiga
flaggskeppet Ack, Värmeland..." fanns med. Förhoppningsvis
skulle publiken röras till tårar vid återseendet
med denna romantiska chanson suedois. Och jodå, att gå
med hatten efter spelningarna räckte till livets nödtorft
såsom ett billigt hotellrum och en flaska vin att avnjutas under
någon bro vid Seines kajer. Det blev sammanlagt ett femtontal
spelningar även denna sommar. Och man hade roligt tillsammans.
På hösten samma år hade Moccers fått en spelning
i TV-programmet Open Door. Nu fick man köpa nya gitarrer som
gick att stämma. Och varför inte skriva egna sånger.
Då kunde det kanske bli mer betalt.
1968 blev det fler spelningar: på studentnationer, folkhögskolor,
Club Scandinavium (senare Club Oscar) i Malmö och ännu fler
TV-framträdanden. Och javisst, ibland tillsammans med storheter
som Cornelis Vreeswijk.
Thomas bidrog med influenser från pop, folkvisor, klassisk musik
och arrangemang för gitarr. Håkan hade den bärande
rösten och skrev de episka verken. Mikael kom från tradjazz
där han hade arrangerat för en septett. Han var också
en driftig bokare av spelningar samt disciplinerad bandledare. Alla
började skriva egna sånger. Moccers spelade in demotejper,
tränade framför spegeln, övade mikrofonteknik och testade
gitarrer.
1969, det viktigaste året. Fler spelningar, fler egna låtar
som skulle godkännas av de kritiska kollegerna i gruppen. Skivkontrakt
skrevs (om Moccers var beredda att gå över till att sjunga
på svenska, vilket Moccers vägrade) och det stora förberedelsearbetet
inleddes att ta sig ända till finalen i popbandstävlingen,
genom åttondels- och kvartsfinaler. Och man tog sig hela långa
vägen till finalen, men hade valt en för snäll låt,
så fel låt kom sist... fjärdepris. Tja, alltid något.
1970. Moccers upplöstes. Efter ett fyrtiotal spelningar och efter
några år av musikaliskt experimenterande. Thomas fortsatte
spela med Jan Eric "Fjellis" Fjellström och senare
Första Förband. Mikael träffade Björn Afzelius
och startade Hoola Bandoola Band. Håkan som hade skrivit fem
mycket begåvade mästerverk, hängde upp gitarren på
väggen och ägnade sig sedan åt lantbruk.
Här är en handfull sånger från Moccers. Varsågoda,
lyssna och njut.
Thomas Wiehe 2004 |

Mikael, Håkan och Thomas |
|