 |
(Målning: L Hejll) | |
| För 100 år sedan, den 15 april 1912, förliste den kungliga oceanångaren RMS Titanic på sin jungfrufärd från Southampton i England på väg över Atlanten mot New York i USA. 1517 personer omkom när skeppet sjönk efter att ha kört på ett isberg. Många myter har genom åren funnits kring det som skulle vara världens säkraste skepp. Skeppet och passagerarna som seglade i olika klasser på båten och deras upplevelser har också under 100 år skildrats i ett flertal böcker, filmer och sånger från olika länder. Den skånske musikern Mikael Wiehe är en av dem. År 1977 skrev han låten Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång). Det var den sönderfallande musikrörelsen som fick Mikael Wiehe att skriva låten Titanic. Senare användes den av kärnkraftsmotståndarna. Många har känslor för låten, som är en viktig del i denna engagerade musikers 30-åriga karriär, speciellt människor i hans egen generation. – Alla har sina egna tolkningar av Titanic. Ibland har man tur och skriver en text som är mångbottnad. Man skriver om något konkret och sen kan det sätta människornas fantasi i rörelse. Det är de bästa sångerna som väcker känslor och stimulerar till samtal, säger Mikael Wiehe. Vi träffar honom i hans arbetslägenhet i Malmö precis när han har haft sin dag i tv-programmet Så mycket bättre. Här tronar hans mors Steinwayflygel, här har han sina gitarrer på väggen och här finns alla 350 låtarna han skapat och ett tusental ofärdiga låtar noga katalogiserade. Han sätter sig i soffan och berättar hur han en dag fick idén att börja en låt med raden ”Nu lämnar råttorna skeppet för att söka sig mot land”. Tanken var att skildra hur det gick till när den musikrörelse och den vänsterrörelse som han ansåg sig tillhöra, hade börjat falla sönder. – Då lämnade också en del av personerna, som jag tolkade som råttor, skeppet. Sen kom det andra av sig själv. Låten är sig rätt lik från första till sista utkastet. När jag var klar visste inte längre vad den handlade om. Jag hade aldrig fördjupat mig i Titanics öde vad jag minns. Det var egentligen en sång om ett skepp som sjönk. Sen la Wiehe till Andraklasspassagerarens sista sång för att legitimera att han skrev en låt som inte var rent opolitisk. Tre år senare använde Linje 3 sången vid kärnkraftsomröstningen för att visa på kärnkraftverkens sårbarhet. – Eftersom Titanic ansågs vara osänkbart kunde kärnkraftverken, som de sa var så säkra, inte vara det. Det fick man ju också rätt i. Resultatet kan vi se inte minst när det gäller Japan, som är en i raden av katastrofer. Jag spelade vid många arrangemang som rörelsen ordnade. Först under den perioden blev låten riktigt känd. Musikaliskt var Mikael påverkad av låten Det finns ett litet hotell som har ett wienerkapell som trubaduren Finn Zetterholm sjöng i ett radioprogram som hette Kabaré Öppen Kanal med bland andra Rolf Börjlind och Sten Ljunggren. – När de behövde musiker blev jag tillfrågad och bildade Kabaréorkestern med Frans Sjöström, Ale Möller och Göran Skytte. Finn sjöng en schlager men vårt arrangemang som gjordes av jazzsaxofonisten Frans Sjöström var mer för en bleckblåsorkester. Det var lite fejk för egentligen var det en stråkkvartett som stod på översta däck på Titanic och spelade Närmare Gud till dig. Långt senare upptäckte Wiehe att sången kan spelas som en tango. Det var när han uppträdde för ett gäng dansande norrmän vid en konsert. – Det är tacksamt med mångtydiga låtar. Vem kan man lita? på kan man tillägna nästan vem som helst det inte går att kan lita på. Ett sjunkande skepp kan man tillägna olika personer och händelser som befinner sig på fallrepet, allt från en borgerlig regering till världskapitalismen. Sången kom med som en av låtarna på Kabaréorkesterns album Sjömansvisor 1978. Bandet höll ihop i några år och sågs av Mikael som en fortsättning på Hoola Bandoola Band, proggbandet som han bildade 1970 med Björn Afzelius och Peter Clemmedson. Mikael Wiehe är mycket förknippad med Titanic men i många år framförde han inte låten för att han hellre spelade sina nyare alster. Det fanns oftast inte heller med något blåsinstrument i hans orkestrar. Under tio år mellan 1980 och 1990 spelade han inte låten alls. – När Estonia sjönk den 29 september 1994 läste min mamma om katastrofen och dog samma dag av ett slaganfall. Det berörde mig givetvis och sen tog det lång tid innan jag kunde sjunga Titanic. Det var också känsligt för de anhöriga, menar Mikael Wiehe. När han väl tog ton och sjöng Titanic var det dock ingen i publiken som reagerade. Riksdagsmannen Kent Härstedt, som var med om skeppets förlisning och överlevde, skickade sin bok till Wiehe och skrev att han tänkte på låten hela tiden när han var i vattnet. – Det måste vara fruktansvärt att vara anhörig till någon som dör och speciellt om det är i en stor en olycka. Jag kan förstå deras behov av att hitta syndabockar. Det är ett sätt att döva sig mot döden som är skoningslös. Men jag engagerade mig aldrig i deras kamp. Titanic är den låt som Mikael Wiehe är mest känd för i sin egen generation. De yngre attraheras av Flickan och kråkan och de ännu yngre gillar En sång till modet mest. Via Joakim Thåströms version blev sången Keops pyramid spridd över landet när han var på turné. – I våra grannländer är det andra låtar som gäller. Folk i Norge gillar Jakten på Dalai Lama, danskarna Basic Street Blues och i Finland är jag känd för låten Lindansaren. Det finns alltid ett behov av sånger som har något att säga och berör folk och, oavsett vilken tid vi lever i. Titanic har blivit en av byggstenarna i Mikael Wiehes karriär. Själv säger han att han bevisade för sig själv, men också för sin publik, att han kunde skriva fler typer av låtar efter Hoola Bandoola Band. Att skriva sånger är hans sätt att uttrycka sig om mänskliga saker och samtiden. Bilden av Mikael blev mer mångsidig i Så mycket bättre. Det gillar han och framhåller gärna de musikaliska och mänskliga möten som skedde mellan artisterna. Men han är fortfarande revolutionären som upprörs av orättvisor och ogillar makt i kombination med dumhet. – När jag flyttade in i huset för drygt 30 år sen och kom och tittade på lägenheter var det flera som sa att de inte ville ta mer betalt än de hade köpt den för. Den solidaritet de hade kan sättas emot dagens samhälle där man betonar individens rätt att ta sig fram på andras ryggar. Just nu är denna hårt arbetande musiker, som är igång från tidig morgon till sen kväll, fullt upptagen med att bearbeta de 20 nyskrivna låtar som skall leda till en platta nästa höst. Men redan i februari ger han sig ut på turné i landet. Då bjuds det på hans mest kända låtar. – Jag har bestämt mig för att trappa ner för att ägna mig åt familjen men jag har svårt att säga nej. Varje dag svarar jag på mejl från folk som vill att jag skall komma och spela. Så länge jag orkar vill jag vara sångskrivaren som skildrar världen, säger Mikael Wiehe.
|
