|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Mikael Wiehe: ”Generöst på amerikanskt vis” |
| Gillar stämningen i ”Så mycket bättre” |
| Trots sömnbrist och långa arbetsdagar är turnéaktuelle Mikael Wiehe nöjd med sin medverkan i tv-programmet ”Så mycket bättre”. – Jag tror att vi alla blev väldigt berörda av att höra våra sånger i nya versioner. Vi gladdes åt det vi hörde, säger han. Bred familjeunderhållning är kanske inte det första man förknippar Mikael Wiehe med, men tack vare tv-programmet ”Så mycket bättre” är han mer i ropet än på mycket länge. – Den främsta anledningen till att jag ställde upp var att jag hörde att Eva Dahlgren skulle delta. Sedan fick jag reda på att även Timbuktu och Tomas Ledin skulle vara med och blev ännu mer övertygad. Generöst program fyllt av vänlighet Programmets stora framgångar tillskriver han bland annat den varma stämningen artisterna emellan. – Det är ett positivt, vänligt och generöst program – på ett amerikanskt sätt. Det var en sak som slog mig när jag läste Bob Dylans bok ”Chronicles”, i den nämner han säkert 100 artister och talar bara om dem i positiva ordalag. I lilla Sverige är det vanligare att vi klankar ner på varandra för att det är fel ålder eller fel genre. Kanske var det också den goda stämningen som gjorde att Mikael Wiehe kunde stå ut med andra mindre bekväma förhållanden. – Att vara filmad hela tiden var något som man vande sig vid. Däremot hade jag nog inte ställt upp om jag hade vetat att man bara skulle få sova tre–fyra timmar per natt. För mig som är van att sova åtta–nio timmar var det en stor omställning. När jag tittar på programmen nu i efterhand så förstår jag att det var de bra musikupplevelserna och den goda sammanhållningen som gjorde att det ändå fungerade. Tillhörigheten sitter i språket Om breda underhållningsprogram på kommersiella tv-kanaler är något nytt på Mikael Wiehes palett så finns det i alla fall en sak som varit sig lik under nästan hela hans liv: han har bott i Malmö. – Jag är malmöit i kraft av att min mamma kommer från Limhamn och att det är i Malmö som jag har min familj och mina vänner. Framförallt består tillhörigheten dock i språket. Jag har varit väldigt mycket i Spanien men det kan aldrig bli samma känsla där eftersom jag inte behärskar det språket lika bra som malmöitiskan. Vad har du för tankar om Malmö annars? – Det har förändrats oerhört mycket från att vara en liten landsortshåla nära polcirkeln, till att bli en stad som har nära till händelserna genom bron och Citytunneln. Jag är jätteglad för att jag inte bor i den instängda stad som Malmö var 1960. Numera är det en öppen stad med massor av olika människor och tankar. Tyvärr håller det på att hända som händer med alla storstäder – innerstaden håller på att bli en kuliss. Det pågår en Disneyfiering av city där man ser samma butiker här som i till exempel Sevilla. Har du ändrat uppfattning om Öresundsbron och Turning Torso? – Jag var bromotståndare och det har jag fått äta upp. Jag har en väldig glädje av bron, speciellt när jag ska åka ifrån det rasistiska Danmark, haha. Turning Torso kanske är mer yta än innehåll men när jag ser japanska turister med kameror där så förstår jag att det har blivit en sevärdhet. |
Per Ingridz, Lokaltidningen Malmö, 7 december 2011 |
| Antingen eller: Hur röd är Mikael Wiehe egentligen? Röda rosor eller blåklockor: Röda rosor. Rött eller vitt vin: Rött. Röda Nejlikan eller de tre musketörerna: De tre musketörerna. Röda torget eller Lilla torg: Möllevångstorget. ”Röda stugor tåga vi förbi” eller ”Blue Suede Shoes”: ”Blue Suede Shoes”. Röding eller lax: Lax. |
