Skriven efter israeliska armens skövling av Jenin den 1 april 2002

Den blåa röken försvinner sakta och glider bort i gryningen Bort över skärvor Bort över spillror Bort över det som var mitt hem Den bär på tårar Den bär på saknad Den bär på längtan till det som var Den blåa röken försvinner sakta och kommer aldrig mer tillbaks Hon var min lycka Hon var min glädje Hon var min tro, mitt hopp, mitt allt Hon fick mitt hjärta Hon fick min trohet Jag fick tillbaka tusenfalt Hon gav mej värme Hon gav mej närhet Hon gav mej kärlek och svar på tal Den blåa röken bär allting med sej och kommer aldrig mer tillbaks Livet är ett larmande spektakel Lyckan är en underlig filur Kärlek är ett bländande mirakel man får va med om om man har tur Nu står jag ensam Nu står jag hjälplös Nu står jag kvar i gryningen Den blåa röken glider så sakta bort över det som var mitt hem Jag går mot tomhet Jag går mot tystnad Jag går förvisad från det som var Den blåa röken försvinner sakta Och så försvinner också jag    Musiker/Sättningar:   Mikael Wiehe: sång Lars Holm: dragspel Mikael Augustsson: bandoneon Per Grebacken: klarinett Ulf Forsberg: soloviolin Pål Svenre: piano Peter Forss: kontrabas Alfredo Chacón: darbouka André Ferrari: bomba Stockholm Session Strings: stråkar Inspelad i Unit 7 i Stockholm av Pål Svenre och i Atlantis Studio i Stockholm av Alar Suurna och Fredrik Andersson och i Nord Studios i Stockholm av Leif Allansson, hösten 2003 Mixad i Shortlist Analogue i Stockholm av Alar Suurna, december 2003