Sången om CIA
 
Sporrade av framgången med Sture Starring Story gjorde Hoola Bandoola Band och Tidningsteatern, utökade med Ingela Ström och Bim Vreeswijk, en ny musikteaterföreställning på våren 1976 som vi döpte till Kaninerna på Navarone.


I varje mänska finns en längtan
en öppen eller dold passion:
den kåte vill ha flickor
den fåfänge vill ha smicker
den girige en million
Vi känner varje mänsklig svaghet
och varje liten mänsklig brist
När vi drar åt vår snara
blir vänskapen en fara
och kärleken ett dödligt gift

Dom kallar mej en fallen ängel
Och kanske är det delvis sant
För ger dom mej ett enda finger
så tar jag deras hela hand

Från Lissabon till Santiago
från Kapstaden till Helsingfors
ja, i jordens alla länder
skaffar vi oss vänner
som litar helt och fullt på oss
Och när vi har dom fast på kroken
då styr vi dom med råd och dåd
Dom blir som marionetter
som gör små piruetter
så fort vi rycker i en tråd

Dom kallar mej en fallen ängel…

Ministrarna dom intrigerar
och krämarna dom gör profit
Polisen arresterar
Militärerna torterar
Allt enligt våra direktiv
Så bygger vi en stat i staten
en hemlig organisation
en tusenhövdad hydra
som tvingar folk till lydnad
och krossar dom som står emot

Dom kallar mej en fallen ängel…

   Musiker/Sättningar:  

”Aldrig bli som ni, CD3”:

Mikael Wiehe: sång
Ale Möller: piano
Göran Skytte: dragspel
Frans Sjöström: sopransax

Inspelad och mixad live på
Sveriges Radio i Stockholm, våren 1977













kaninerna på navarone affisch



Mikael Wiehe