stäng
  Señor Martinez Mondragons bekännelse
(Text & musik: Jim Page, ”Bobby Cortez”. Sv. text: Björn Afzelius)
Jag satt en dag på stranden i Italien och läste Herald Tribune. På sidan sju redovisades ett förhörsprotokoll från Nicaragua. En contras-soldat hade fått nog av sin egen verksamhet och frivilligt överlämnat sig till Sandinistregeringen i Managua. När jag läst artikeln frös jag som en hund i solskenet. Jag lämnade stranden och gick hem och skrev texten direkt ur tidningen. Offren i sången är bara två av de femtiotusen dödade nicaraguanska bönder, vilkas liv Ronald Reagan har på sitt samvete – om han nu hade haft ett sådant. (Kommentar från ”Björn Afzelius 95 sånger”, 1996)

Martinez Mondragon var personlig livvakt för Nicaraguas tidigare diktator Somoza. Efter sandinisternas seger blev Mondragon contras-soldat. Efter några års strider blev han den förste officer som använde sig av sandinisternas amnesti. Vid en presskonferens i Managua redogjorde han för sina skäl att hoppa av Contras. Denna sång är en del av hans berättelse. (Björns Afzelius kommentar från ”Björn Afzelius & Mikael Wiehe”, 1986)

”Vi lämnade vårt läger
innan solen brutit fram
Vi var elva meniga
och en kapten i vårt förband
Vi gick mot Nicaragua
gränsen nåddes klockan sju
Och redan klockan åtta
kom vi fram till första byn

Vårt uppgift var att rekrytera
bönder ifrån byn
Men det tycktes som dom flesta
av dom redan hunnit fly
Vi fann dock en som gömde sej
i brunnen på ett torg
När vi hitta’ honom kapade
vi tampen mest på skoj

Han kunde inte simma
det blev allvarligt en stund
Hans hustru stod och ylade
som om hon var en hund
Vi drog honom ur vattnet
och vi krävde några svar
Bland annat på varthän
dom andra hade gett sej av

Han skakade på huvet
och slog ut med armarna
Han fälldes av kaptenen
med en spark mot tarmarna
Den stackar’n börja gråta
och be för sina barn
Och han svor vid alla helgon
att han hade inga svar

Förhören ledde ingen vart
trots allehanda hot
Förhörsledar’n, kaptenen
miste snart sitt tålamod
Han fräste ut en order
Några meniga gick fram
Och snart låg hustrun bunden
i torgets heta sand

Dom våldtog henne omsorgsfullt
Jag minns att dom var tre
Hennes man blev så pass upprörd
att han måste lugnas ner
Tyvärr tog slaget illa
Kanske var han lite spröd
För när hela väl var över
så var bonden faktiskt död

När kvinnan släpptes skrek hon
att hon också måste dö
Hon klöste sej i skrevet
så att klänningen blev röd
Jag kunde inte se det
Jag måste titta bort
Men kaptenen tog sitt ansvar
och han gjorde pinan kort

Jag har svårt i efterhand att
själv begripa det som skett
Men kan hänvisa till varje krigs
förrådande effekt
Det kan va en delförklaring
att jag ej är sandinist
Men jag tycker inte själv det gör
historien mindre trist

Vi mördade två fattiga
Det är en evig skam
Men jag hoppas att jag tillåts
kompensera det jag kan
Så med juryns goda minne
vill jag träffa deras barn
Och jag ska göra allt jag mäktar
för att hedra mor och far

Jag står i alla händelser
till ert förfogande
Jag har inställt mej här frivilligt
jag mördar aldrig mer
Jag avsvär mej nu Contras
CIA och Pentagon
och herrarna som köpte mej
i det fjärran Washington"

…dom lämnade sitt läger
innan solen brutit fram
Dom var tio meniga
en kapten i sitt förband
Dom gick mot Nicaragua
Gränsen nåddes klockan sju
Och redan klockan åtta
kom dom fram till nästa byn…

   Musiker/Sättningar:

Björn Afzelius : sång
Mikael Wiehe: ak.gitarr
Olle Nyberg: klaviatur
Gäster:
David Ojeda: quenaflöjt
Thomas Wiehe: ak.gitarr
Mats Persson: slagverk

Inspelad och mixad i Werner Studio i Köpenhamn
av Mads Nilsson, september - oktober 1986