Gösta Boman, Per Ahlmark och Torbjörn Fälldin var 1977 ledare för respektive Moderaterna, Folkpartiet och Centern.

Jag såg en pjäs häromdan på en teater i stan Det var en tjej, jag kände som var med Jag satt på första parkett, jag hade gratisbiljett Ändå var det nåt som var på sne’ För tjejen, jag känner, är trevlig och rar men här i pjäsen var hon dum och le´ Ja, det som slog mej var det att hon gjorde succé genom att vara som hon inte är Och jag är bara en vanlig grabb Ja, jag är också en sorts barn av min tid Så jag slogs ju av tanken på världen som scen och på livet som en komedi där såna som Bohman och Ahlmark och Fälldin kommer in som på en kabaré och visar upp sina knep och sen gör jättesuccé genom att vara som dom inte är Livet är kort och trycket är hårt Alla vill att man ska bli nåt fint Om man inte ställer upp på att va som dom då ger dom inga alternativ Dom vill, man ska ta skeden i vacker hand Men vilken hand är det Är det den, man kör fram för att få tjäna en slant på att vara som man inte är Ja, så satt jag och tänkte tills pjäsen tog slut och tills publiken gick därifrån när tjejen, jag kände, kom fram och sa ”Hej” och ”Vad tyckte du om det, du såg” ”Jo, visst var det trevligt och visst var det bra men jag vore ännu mer tillfreds om det bara var på teatern som man gjorde succé genom att vara som man inte är”    Musiker/Sättningar: Mikael Wiehe: sång, ak.gitarr Göran Skytte: trumpet Ale Möller: trumpet Frans Sjöström: sopransax Anders "Chico" Lindvall: el.gitarr Mats "Mackan" Englund: el.bas Per-Ove "Muffe" Kellgren: trummor Inspelad på Håkan Skyttes och Ingela Ströms gård Annelund utanför Malmö med hjälp av Nacksvings mobilstudio av Johannes Leyman, november 1977