Mikael Wiehe om Dåliga Mänskor:  
Anledningen till att jag blev utvald att göra musik och text till Dåliga Mänskor tror jag berodde på att jag tidigare varit i kontakt med Malmö musikteater.
Jag blev kontaktad av Leif Janzon som ville göra musikal med mig på Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien vilket vi så småningom också gjorde. Då kontaktade Leif Janzon Lars Rudolfsson, som på den tiden var chef över Malmö Musikteater, och de köpte den här musikalen av oss. Men sedan kom Kristina från Dufvemåla och då blev det aldrig någonting av det projektet som vi hade dragit igång, men på så vis hade vi i varje fall fått kontakt. Ett par år senare så kontaktade Lars Rudolfsson mig och frågade om jag var intresserad av att jobba med Mary Anderssons bok och göra det till musikal.
Då började jobbet med att skriva musik och låtar. Detta var min andra musikal, min första var den tidigare musikalen som döptes till Kejsarinnan som bl.a. spelades på Folkteatern i Göteborg, så jag hade skaffat mig vissa erfarenheter. Jag förberedde mig genom att läsa Marys bok och hennes originalmanus, manuset var väldigt långt och hade tagit flera dagar om man skulle spela hela. När jag läste Marys text försökte jag hitta ord, uttryck, miljöer och annat som jag kunde ha nytta av i texterna och sen skrev jag utifrån det. För att skriva en sång måste man förankra det i sig själv, det måste finnas någon erfarenhet som man kan relatera till för att det ska bli det ena ordet och inte det andra. Jag försökte koppla mig själv till de olika figurerna för att få fram rätt ordval, det är så jag alltid jobbar. Men vad jag framför allt lärde mig när det gäller den här musikalen var att jag kan skriva musik på beställning, vi kryssade för i manuset var det behövdes musik också gick jag hem och tänkte: Vad ska det vara för musik? Jo! Det ska va sådan musik. Också staplade jag liksom ord i en stor hög, utryck, meningar och synpunkter. Allt möjlig som jag kunde ha nytta av. Så småningom växte det fram en rytm och efter det musik. Jag köpte ett abonnemangskort på konserthuset i Malmö, dit gick jag varje vecka och lyssnade på all möjlig sorts musik. Jag lyssnade på musikaler som jag inte hade lyssnat på förut, allt för att få idéer och se om jag kunde lära mig något. Sen satt jag, Philip Zandén och Jan Mark och Jonas Jarl och en del andra och gick igenom och snackade och jag ställde mig frågorna: Vem är det som sjunger? Vad är det hon sjunger om?
I vilket sammanhang sjunger hon om detta? Sen försökte jag relatera det till musik som jag tyckte hade anknytning till tiden, en ganska svensk lite gammeldags musik
Att hitta rätt musik och text till respektive karaktär var nog lika svårt som lätt. Jag upplevde inte svårigheter i förhållande till någon speciell karaktär utan jag jobbade på bara av att lyssna kan säga: Det här är Lillemor som sjunger det, det här är Mackie Kniven eller det här är Sally. Jag tycker mer att det finns en musikalisk helhet i föreställningen.
Jag tror det kom med ca 20 musikstycken i musikalen, solonummer, kollektiva nummer och dansnummer. Jag skrev ungefär 80 olika musikstycken och somliga gick ju bort väldigt sent så det fanns enormt mycket mer musik än det som kom med. Jag tror aldrig att jag har varit så produktiv i hela mitt liv som jag var under denna period. Det fanns visserligen en sång som redan var färdigskriven. I musikalen hette den ”Ordning och reda”, men den hette ursprungligen ”Kärlek, ömhet och disciplin” och kom från en musikteaterföreställning som Hoola Bandoola Band 1975 gjorde tillsammans med bröderna Michael och Thomas Segerström. Jag gick till mitt låtarkiv och tog fram alla melodier och snuttar som kunde vara aktuella i det här sammanhanget och då kom den med. De andra blev väldigt förtjusta i den och den kom med i föreställningen, jag var inte så där jätteglad över att ha med en gammal låt, även om jag tycker låten är rolig och bra. Jag höll under denna period på att skriva en sång som hette ”En sång till modet”, den spelade jag sedan själv in på skiva. Den sjöngs bitvis i föreställningen men den var inte riktigt färdig.
Men det var mer än jag som var inblandade när det gällde musiken. Inte när det gällde att skriva sångerna men sen var det ju fullt med arrangörer inblandade och det är klart att vi diskuterade var ska musiken komma och vad ska de va för musik. Christian Einarsson jobbade väldigt mycket med att göra sångerna till musikalmusik, att använda teman, bygga över mellan olika scener och så där, det hade inte jag kunnat göra. Både Thomas Lindahl och flera andra hjälpte till att arrangera musiken.
Att det var en malmöbo som skrev text och musik tror jag var ganska viktigt eftersom Mary har en väldig förankring i Malmö. Jag tror att anledningen till att det kom 50 000 besökare var att det inte bara handlade om Malmö utan delvis att man ställde Malmö på scenen, även språket. Vi valde människor som kunde sjunga och agera på skånska, jag tyckte det var viktigt för trovärdigheten. Ett av de krav vi hade vid valet av skådespelare var att de skulle kunna uppträda på skånska.
Mitt bästa minne från musikalen: Det var väldigt lustfyllt alltihopa. Jag satt och skrev sånger och det var jättekul, vi satt och snackade musik och manus - Det var inte jag som skrev manus, det var Jan Mark och Jonas Jarl på basis av Mary Anderssons originalmanus men jag fick vara med i processen - det var jättekul. Vi hade audition och såg hundratals unga skådisar som ville va med, det var fantastiskt roligt att se. Det var väldigt många som var bra på olika sätt. Sen tycker jag samarbetet med Christian Einarsson var fantastiskt. Det var i stort sätt roligt allting.

Den här perioden från idé till färdig musikal, som varade i 1 år, har varit kul och jag skulle utan minsta tvekan kunna tänka mig att göra om det igen!


Intervju av Emma Peterson och Erica Erlandsson, Markaryds folkhögskola, våren 2005