|
Malmö, söndag 6 november 1977
Det var idag det började, det som jag hade sett fram emot under
flera veckor: min pryotid hos Kabaréorkestern.
Strax efter det jag kom till Lund, där jag ska bo hos släktingar
under mina fjorton pryodagar, ringde Mikael Wiehe, som är bas
för orkestern, och sa:
– Hej Ola, vi måste träffas redan ikväll, eftersom
du bör vara med när vi repeterar de låtar, som vi
ska ha med på vår nya platta.
Klockan 19 träffades vi i repetitionslokalen på Södra
Förstadsgatan i Malmö. Mitt första möte med Mikael
och hans gäng blev precis så lyckat som jag hade hoppats
på.
På måndagen träffade jag Johannes, som är inspelningstekniker.
Av honom skulle jag lära mig en hel del idag. Johannes jobbar
för Nacksving, ett socialistiskt skivbolag i Göteborg.
Vi åkte sedan med inspelningsbussen till Månstorp, två
mil utanför Malmö.
Alla i orkestern skulle inte vara med idag. Det var bara basisten
"Mackan", trummisen "Muffe", Johannes – och
jag. Vi skulle köra in rätt "sound" i förstärkarna,
så vi kunde börja med inspelningen på tisdag.
Jag blev väldigt imponerad av inspelningstekniken. Nu förstår
jag varför det tar så lång tid att göra en skiva.
Ungefär så här går den här inspelningen
till:
Det börjar med att man spelar in bakgrunden. I den ingår
bas, trummor, sång och gitarr. Det är väldigt viktigt
att instrumenten stämmer ordentligt. När själva inspelningen
sker så sitter trummisen "Muffe" isolerad inne i ett
eget rum för att inte störa de andra. Sångaren och
gitarristen Mikael Wiehe, basisten "Mackan" och elgitarristen
"Chico", sitter däremot i samma rum, därför
att de måste ha ögonkontakt. Bas- och gitarrhögtalarna
står dock i separata rum.
Ute i bussen – Kabaréorkestern har alltså en mobil
studio – har teknikern Johannes kontakt per högtalare med
dem som spelar in.
Man gör sedan några provtagningar och väljer därefter
ut den tagning som är bäst. Detta tar i regel en hel dag.
När man är nöjd med bakgrunden ska man "lägga
på", som man kallar det. Det innebär i detta fall
att trumpet, saxofon, dragspel, soloelgitarr, banjo, bouzouki och
sången i andrastämmorna läggs på. Innan man
"lägger på", så övar man efter låtens
bakgrund.
I slutet av inspelningsperioden mixar teknikern bandet, det vill säga
att han tar bort en del ljud som man inte vill ha med.
När det är klart med mixningen, spelar man in bandet på
skiva.
Gitarristen "Chico" och Mikael Wiehe följde med ut
idag, tisdag. Mikael både sjunger och spelar akustisk gitarr.
De närmaste dagarna kommer vi att köra in bakgrunden till
låtarna på band. Idag gjorde vi det på låten
"Magdalena". Prövade lite på "Titanic"
också.
Vid åttatiden kom Ale Möller för att hämta oss
med "Jazz å de’"-bussen. Skönt med skjuts
ända fram till stationen.
Under onsdagen och torsdagen gjorde jag flera nya bekantskaper. Frans
Sjöström som spelar banjo, Göran Skytte som spelar
dragspel på ett imponerande sätt. Ale Möller med sin
bouzouki, ett mandolinliknande stränginstrument med arabiskt
ursprung.
Själv sprang jag omkring och tog bilder på grabbarna i
aktion. Vid det här laget har jag gjort av med nästan hela
filmrullen.
På lördagen skulle vi träffas klockan 11. Men Mikael
hade glömt att ringa till mig om den ändrade tiden. Så
där stod jag och väntade på gänget i vanlig tid.
– Hallå Ola, hörde jag någon ropa. Det var Mikael.
Han bjöd upp mig till sin våning på Östra Rönneholmsvägen.
Han bjöd på kaffe och så spelade vi några av
hans gamla Hoola Bandoola-skivor. Mikael Wiehe skrev text o musik
till det så populära "Hoola", tyvärr numera
upplöst. Mikael har också varit lärare. Vi hade ett
intressant samtal om skola och utbildning.
– Om jag får ge dig ett råd, så välj inte
musiklinjen, sa Mikael. Då binder du dig för ett yrke.
Jag tror inte man ska välja yrke redan när man är 15
år. Vi talade om betyg eller inte betyg i skolan.
– Jag är osäker på, sa Mikael, om det är
riktigt att ta bort betygen. En sådan reform måste i så
fall kombineras med andra åtgärder för att ge oss
en ännu bättre skola.
– Idag är det Olas och Görans tur att hämta ved,
sa Frans Sjöström på måndagsmorgonen. Göran
Skytte och jag åkte alltså till bensinmacken, där
vi hämtar ved.
Och idag hände det fantastiska. Jag fick vara med i inspelningen
av "Bolaget", en låt som handlar om industrinedläggning.
– Min insats? Jag klappar händer.
Tidningarna var där och gjorde reportage idag.
Tisdagen var en vanlig inspelningsdag, medan onsdagen bjöd på
en obehaglig överraskning, bandspelaren gick sönder, så
vi fick ta ledigt.
På torsdagen var det sista inspelningsdagen. Fr.o.m. fredagen
ska Mikael och Johannes mixa. Då vill de vara ensamma. Visst
känns det vemodigt att vi nu ska skiljas. Jag har verkligen trivts
i detta fina gäng.
Men vi hade kul vår sista dag tillsammans. Jag hade köpt
en tårta. Den blev uppskattad.
"Chico" tog bilder på Mikael o mig.
– Vi ska hålla kontakten Ola, lovade Mikael Wiehe mig.
Och om du själv startar ett band nån gång, så
lovar vi att stötta dig.
Det lät som riktigt fin musik för mig.
Ola Löfgren, november 1977 |
|
