Mikael Wiehe håller på och försöker skaffa sig en yngre och kanske köpstarkare publik. Han LP De ensligas allé (Amalthea) innehåller stresskapande ljud, mycket dunk, skrammel och oväsen. Jag har svårt att tro att Mikaels tidigare publik, den i hans egen ålder, uppskattar det här.
Det låter som han stått i en industrilokal för den tyngre verkstadsindustrin och spelat in LP:n medan svarvar, nitpistoler och bansågar väsnas i bakgrunden. Enligt uppgift ska det låta så här och det som låter är bland annat synthesizer, emulator och trummaskin. I verkstadsindustrin betraktas sådana här ljud som hälsovådliga och skyddsombuden gör allt för att försöka minimera dem.
När jag hör den här skivan tänker jag på hur vackert det kan låta om en motorväg med långtradartrafik. |
