|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Tacktal för utnämningen till Årets skåning Jag vill tacka för utnämningen till ”Årets skåning”. Det är en utnämning, som gör mig glad eftersom Skåne år den plats på jorden, där jag känner mig mest hemma och som jag tycker bäst om. Det är också en utnämning, som gör mig stolt eftersom jag ser den som ett uttryck för att jag och det jag gör, också är omtyckt i Skåne. Just därför tycker jag att det känns viktigt att påminna om att jag är född i Stockholm, att min far var dansk, att jag bodde mina första sex år i Köpenhamn, att mitt namn är tyskt, att min fru är från Latinamerika och hennes mor ”av engelskt ursprung” och att mina barn, som också är skåningar, alltså har både danskt, svenskt, tyskt, engelskt, spanskt och indianskt blod i sina ådrar. Åtminstone! Jag tycker också att det känns viktigt att berätta, att hur mycket jag än tycker om Skåne och Malmö så trivs jag också oerhört bra i Oslo och Helsingfors. Jag har haft några av mina mest fantastiska upplevelser i Kapstaden och Santiago de Chile och några av mina lyckligaste stunder i Rom och Paris. Vad jag vill säga är, att man, för att travestera den franska författarinnan Simone de Beauvoir, inte föds till skåning. Skåning är något man blir. Skåning är något man blir för att man tycker om Skåne, för att man blir omtyckt av skåningar och för att man känner sig hemma och trygg i Skåne. Och på samma sätt som jag på så vis har blivit skåning, är det min förhoppning, att alla de som kommit till Skåne efter mig, och från långt mer fjärran och exotiska platser än Valby i Köpenhamn, också ska bli skåningar: tycka om Skåne, bli omtyckta av skåningar och känna sig hemma och trygga i Skåne. Vad jag också vill säga är, att detta att vara skåning, att älska Skåne, att intressera sig för dess historia och att slå vakt om dess särart för mig inte innebär att jag tycker att Skåne skulle vara överlägset eller bättre än andra delar av Sverige eller världen. Tvärtom har denna kärlek, kunskap och stolthet över Skåne, hjälpt mig att förstå och respektera andra mänskors kärlek till och stolthet över sin hembygd. Jag älskar Skåne, inte för att Skåne är bättre, utan för att Skåne är där just jag hör hemma. Liksom jag älskar det skånska språket. Inte för att det är bättre än andra språk utan för att det är det språk som jag uttrycker mig bäst på. Denna kärlek till min hembygd och mitt språk har gett mig en trygghet och säkerhet som har gjort att jag utan rädsla har kunnat ge mej ut och upptäcka världen runt omkring. Oavsett om det har varit Köpenhamn eller San Francisco, Managua eller Harare. Om jag fick önska mig något som ”Årets skåning” - som jag har blivit tack vare er - så skulle det vara att vi tillsammans kunde arbeta för att göra Skåne till ett landskap som utmärker sig för sin öppenhet och generositet. Ett landskap utifrån vilket vi med glädje och nyfikenhet kan utforska världen. Ett landskap dit alla är välkomna och där alla som vill kan bli skåningar.
|
