När den bleka månen lyser med sitt sken av is och silver och mitt blod är hett av feber åker jag till Santiago Där är männens kroppar blanka och som gjorda utav kåda Och den eldiga absinten gör att alla börjar skratta När solen slår i mina ådror solen som en svart pirat då åker jag till Santiago och ger fan i allt som händer Och i dadelpalmens skugga liksom lyktor utav papper skimrar gröna papegojor Och i aftonsolens ångor Santiago, Santiago Santiago, Santiago är du smycken av koraller Och när månen står i nedan står jag ingenstans att finna Jag är fångad utav kärlek liksom fjärilen i nätet Som en sommar’ns sista syrsa är jag värnlös emot hettan ifrån dessa starka armar Och dom doftar utav asbest Och under vattnet ligger kniven vit och glittrar som en mört Men jag har åkt till Santiago och ger fan i allt som händer Och i dadelpalmens skugga liksom lyktor utav papper skimrar gröna papegojor Och i aftonsolens ångor Santiago, Santiago Santiago, Santiago är du smycken av koraller