Det var Courbet 
          som störtade kolonnen 
          Allt han behövde 
  var en talja och ett rep 
  och lite hjälp 
  av tusen starka händer 
  som liksom hans 
  högg i och drog och slet 
  Och med ett brak 
  föll kejsaren till marken 
  I samma stund 
  steg jublet upp mot skyn 
  Nu hade folket äntli’n 
  gjort sig kvitt tyrannen 
  och kunde dansa runt 
  den störtade statyn 
   
  Det var en värld 
  som störtades i gruset 
  en värld av skrankor 
  bojor och förtryck 
  Då steg en dröm 
  från mörkret upp mot ljuset 
  fylld av förhoppningar  
  och löften om nåt nytt 
  Det var Courbet 
  som målade den drömmen 
  en dröm om frihet 
  alltför länge glömd 
  Och av dom gamla blev han  
  hatad och föraktad 
  Men bland dom unga 
  var han älskad och berömd 
  Och tiden rusar vidare 
  och strömmen flyter stridare 
  och så en dag har alla vindar vänt 
  Och svag blir stark och stark blir svag 
  och segrar vänds till nederlag 
  Förlorarna blir segrare igen 
   
  Kommunen föll 
  och tjugotusen döda 
  blev resultatet 
  när reaktionen tog revansch 
  Courbet fick fly 
  och levde sen i landsflykt 
  intill sin död 
  långt bort i främmat land 
  Han var Courbet 
  Han störtade kolonnen 
  Det fick han sota för 
  i resten av sitt liv 
  Men aldrig nånsin att  
  han ångrade den gången 
  Och i sitt hjärta var hanlycklig, stolt och fri 
             
           
           
           
 "Aldrig bli som ni, CD13": 
 
Mikael Wiehe: sång, akustisk gitarr 
  Christer Karlsson: piano 
  Måns Block: trummor, cajón 
   
  Inspelad i Almost Heaven i Stockholm av  
  Pontus Olsson i maj 2005 och Unit 7 i Stockholm  
  av Pål Svenre i september 2005  
  Mixad i Almost Heaven av Pontus Olsson och  
  Pål Svenre 
           
           
            | 
         
           
          |