Den grymma handen
(Musik: Carmelo Mutarelli. Text: Armando Tagini, Mano cruel.
Sv. Text: Mikael Wiehe & Maya Wiehe)
 

Du var den finaste flickan på gatan
ja, på gatan Pepirí
Den gata jag älskar och hatar
för på den gatan möttes vi
Och för att du var så underbart vacker
så skrev jag en sång om en flicka
som fick pojkar att hojta och vissla
till en galen melodi

Du lärde snabbt hur man får mäns uppmärksamhet
och det var många som föll offer för din charm
Men för dig var allting mera som en lek
Och det fanns ingen där du ville ha till man
Men i nattens skuggor lurade en tjuv
Han tog ditt unga hjärta i sin grymma hand
Du lät det ske för att hans röst var falsk och mjuk
och stängde porten till din barndoms lyckas land

Idag fick jag syn på dig i dörren
till den flotta kabarén
Du verka’ så sliten och sorgsen
Du såg ut som om du led
Jag vet du skulle ge allt du ägde
för ett par timme av ungdomens glädje
Men dina vårar har vissnat på vägen
och allt har bli’tt för sent

Nu är du inte längre flickan som jag minns
hon som var finast på gatan Pepirí
henne jag drömde om och förälskade mig i
hon som var lycklig när vi promenerade omkring
Den mannen ljög för dig när han lovade dig allt
Hans grymma hand var mera som en girig klo
Från rosenbusken bröt han av din röda ros
lät den falla, trampa’ på den och försvann





omslag