Våren 1992 blev jag kontaktad av Rhea Leman, amerikansk regissör och dansare och ledare för danskompaniet Teater Tango i Köpenhamn. Detta resulterade i föreställningen Den sidste lysning som utspelar sig på ett ålderdomshem, där 1968 års män och kvinnor tillbringar sina sista dagar.

Vi smidde så ståtliga planer Vi satte så stiliga mål Vi gick under fladdrande fanor Vår vilja var härdad som stål Nu går vi i ruinerna av det som var vårt liv Och utanför gardinerna är det nåt som drar förbi Mitt hopp var ett svällande segel Min tro var ett blixtrande svärd Min framtid låg blank som en spegel Jag gick för att vinna en värld Nu går jag i ruinerna… När jag var yngre mycket yngre än idag så gick jag aldrig runt och bad om hjälp av något slag Men nu har åren gått och inget är som förr Och jag går runt och hoppas att nån ska banka på min dörr Jag drömmer ibland att vi dansar en vinande, virvlande vals Du lutar dej långsamt tillbaka och hänger dej hårt om min hals Vi dansar i ruinerna av det som var vårt liv Och utanför gardinerna tar morgondagen vid    Musiker/Sättningar:   "Det ligger döda kameler i min swimmingpool" / " Aldrig bli som ni, CD8": Mikael Wiehe: sång Fredrik Bergengren: elgitarr Eddie Nyström: elgitarr Annie Bodelson: klaviatur Håkan Bacchus: elbas Joakim Rooke: trummor, kör Roy Wall: trumpet Inspelad och mixad i Studion i Malmö av Martin Hennel våren 1992