Värdighet
(Text & musik: Bob Dylan, Dignity. Sv. text: Mikael Wiehe)
 
Den fete tittar på en kniv av stål
Den magre tittar på sitt sista mål
Fågelskrämman tittar på ett fält av kål
efter värdighet
 
Den vise tittar i en blommas blad
Den unge ser tillbaks på fornstora dar
Den fattige tittar genom färgat glas
efter värdighet
 
Det var nån som blev mördad på nyårsdan
Värdigheten lär ha va'tt den första att dra
Jag sökte i byar, jag sökte i stan
och i midnattssolens land
 
Gata upp, gata ner
samma fråga till alla jag ser
Jag frågar poliserna i våra kvarter:
"Har ni sett värdighet?"
 
Den blinde bryter sej ut ur sin trans
Sen ger han turen en sista chans
Hoppas det finns en plats nånstans
för värdighet
 
Jag gick på ett bröllop med min gamla tjej
Hon sa:" Jag vill inte att nån ser mej prata med dej
Dom skulle bara veta vad jag har att säg'
om värdighet"
 
Jag gick för att se när dom gav gamarna mat
Jag kunde gått längre men jag fick mina svar
Hörde änglar och mänskor sjunga i kapp
Ingen större skillnad för mej
 
Stormen var tuff, det var halv orkan
Huset brann ner men lånen finns kvar
Tänker fråga husan vilken åsikt hon har
om värdighet
 
Drinkaren lyssnar till röster han hör
I ett ljuddämpat rum finns det inget som stör
Han undrar om det fanns några år när han skröt
om värdighet
 
Jag träffa' Carl Philip i Bullerbyn
Han lova' att berätta om han fick va anonym
Jag erbjöd en tusing, han blev kolsvart i syn
av värdighet
 
Fotspåren går över silverne sand
rakt ner i tatuerarnas land
där furstar av mörker slåss mot furstar av ljus
i gränsbyarnas misär
 
Vilse i världen, vind för våg
mitt ute på floden i en ranglig båt
försöker jag minnas nånting jag såg
om värdighet
 
Den sjuke söker en mirakelkur
Han söker i händernas spruckna hud
och i världens förnämsta skönlitteratur
efter värdighet
 
Engelsmannen strandsatt på en stormig strand
kammar sitt hår med en trasig kam
Han biter ihop och gör vad han kan
för sin värdighet
 
Nån visa' ett foto, jag garvade vilt
Värdighet har väl aldrig fastnat på bild
Jag satsa' på rött, jag satsa' på svart
i dom vitnade knotornas dal
 
Så många vägar, så mycket på spel
Återvändsgränder som leder en fel
Jag undrar hur mycket det krävs för att se
värdighet
 
Jag har jobbat i land, jag har jobbat på sjön
Det är nånting jag saknar, det är nåt jag har glömt
För visst gick vi alla och bar på en dröm
om värdighet


   Musiker/Sättningar:  

Mikael Wiehe: sång
Ola Gustafsson: gitarrer
Christer Karlsson; klaviaturer
Jerker Odelholm: elbas
Måns Block: trummor, slagverk
Britta Bergström: körarrangemang, kör
David Nyström: slagverk, kör

Inspelad i Durango Recording i Stockholm av Andreas Dahlbäck, mars 2019
Mixad i Pellotrone i Stockholm av Ronny Lahti, augusti 2019
Mastrad i CPR Recording i Stockholm av Claes Persson, september 2019
Producerad och arrangerad av David Nyström och Mikael Wiehe






Portvakten