Våren 1977 sände Sveriges Radio ett satiriskt veckoprogram kallat Kabaré Öppen Kanal. Dom behövde musik. Jag blev tillfrågad och bildade Kabaréorkestern med Frans Sjöström, Ale Möller och Göran Skytte. Vi spelade alla sorters folkmusik, jazz, kabarémusik, medeltida och nutida konstmusik blandat med egna kompositioner. I ett program sjöng Finn Zetterholm ”Jag vet ett litet hotell som har en jättebordell” apropå prostitutionen i baren på Hotell Sheraton i Stockholm. Dagen efter skrev jag sången om Titanic, andraklasspassagerarens sista sång. Den första raden var ”Nu lämnar råttorna skeppet för att söka sej mot land” som syftade på den sönderfallande svenska musikrörelsen. Och det förekom länge en filt i texten. Men vad sången egentligen handlade om hade jag ingen aning om. Och inte blev det lättare för mig när en kamrat till mig bestämt hävdade att den handlade om hans svärföräldrar. Ett par veckor senare hade sången i alla fall premiär i radion med blåsarrangemang av Frans Sjöström.
1980 skulle Sverige rösta om kärnkraften. Sången om Titanic började då användas av kärnkraftsmotståndarna som ett exempel på teknikens opålitlighet. Jag och konstnären Lasse Hejll gjorde en affisch med Titanic-bild och text som vi sålde till förmån för Linje 3 (som var emot kärnkraften). På det sättet blev Titanic min mest kända sång. (Och jag tror att sången handlar om en liten mans känsla av hjälplöshet inför ett stort skeende som han inte kan påverka.)
Genom en översättning av sångaren Niels Hausgård har sången också spritts i Danmark.
Den 29 september 1994 stod det i tidningen att Estonia hade sjunkit. När min mor läste om katastrofen fick hon slaganfall och dog. Det tog lång tid innan jag kunde sjunga Titanic igen.

Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till
att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste
osänkbara skepp
Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja
Jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg
hur vattnet börjat strömma in
såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten
på din kind
Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det ´gentli´n var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass
som trängde sej lite dumt
Vi träffade en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck, sa kaptenen
att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nå´n hissanordning
som någon hade glömt
Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann´
Nu börja´ skeppet att sjunka snabbare
och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet
Men vi beslöt att stanna kvar ombord
Se´n lämna´ råttorna skeppet för att söka sej mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann´ i hand
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i dom båtar som satts i sjön, fanns inte plats
för en enda till
Se´n spela´ fartygsorkestern Närmare Gud till Dig
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt
för just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står
Men flaggan, den går i topp