Överste åtalas för Victor Jaras död   ”Detta är en lycklig dag för Chiles kultur.” Det sade Nelson Caucoto i fredags sedan åtal hade väckts mot den pensionerade översten i armén Mario Manriquez Bravo. Caucoto företräder den chilenske sångaren Victor Jaras änka, Joan Turner, som i 31 år kämpat för klarhet i hur maken dog. Victor Jara var en av Chiles mest populäre sångare och greps vid militärkuppen i Chile i september 1973. Han torterades på en sportarena innan han sköts ihjäl.      Arbetaren nr 51-53, 2004       Victor Jara. (Foto: Marcos) Chile undersöker Jaras död Hur dog Víctor Jara? 36 år efter hans död ska polisens experter nu undersöka kvarlevorna efter den chilenske poeten och sångaren, som mördades dagarna efter militärkuppen 1973. I torsdags öppnades Jaras gravnisch på Cementerio General i Santiago, i närvaro av hans änka Joan Turner och parets två döttrar. Gravöppningen hade beordrats av en undersökningsdomare som försöker ta reda på om den 54-årige José Paredes, som nyligen åtalades för mordet på Jara, talar sanning. I slutet av maj erkände Paredes att han var en av de soldater som i september 1973 – då han själv var en 18-årig värnpliktig – beordrades att göra slut på Jara. Enligt Paredes hade en underofficer, vars namn han inte säger sig veta, först spelat rysk roulett med Jara och skjutit honom i huvudet. Enligt en snabbobduktion som gjordes 1973 hade Jaras kropp tagit emot 44 kulor. Och innan dess hade han torterats svårt. Detta hände på den stora sportarenan Estadio Chile mitt i Santiago, dit militären hade fört 5000 anhängare till den folkvalde vänsterpresidenten Salvador Allende, som dödades vid kuppen. Detta stadion, som numera heter Estadio Víctor Jara, användes då som fångläger och tortyrcentrum. Dagen innan gravöppningen tog Chiles president Michelle Bachelet emot Jaras änka Joan Turner i presidentpalatset La Moneda – som flygbombades under kuppen – och gjorde Turner till chilensk medborgare. Koreografen och dansläraren Turner, som är britt, har levt över femtio år i Chile, med undantag av ett decennium i exil efter kuppen. Under general Augusto Pinochets militärdiktatur mördades och försvann över 3000 chilenare och 35000 torterades. Víctor Jaras musik, som förbjöds av regimen, blev en symbol för motståndet mot diktaturen, som varade fram till 1990. Håkan Forsberg, Svenska Dagbladet, 8 juni 2009

Victor Jaras begravning

I dag kommer tiotusentals chilenare att följa den legendariske chilenske folksångaren Victor Jara till den allmänna kyrkogården i Santiago, där han nu, 36 år efter sin död, ska få en värdig begravning. Victor Jara mördades av militären dagarna efter militärkuppen 1973.   Under två dagar har tusentals chilenare defilerat förbi Victor Jaras kista, som varit placerad inne i en liten teater som bär hans namn.   I parken utanför har dussintals artister uppträtt, medan folk haft picknick i gräset eller bara suttit och lyssnat.   Gabriela Neira var inte ens född när Victor Jara mördades, men hon säger att även för henne och hennes generation så är Victor Jara en symbol för kärlek, mänsklighet och konsekvens.   – Och, säger hon, att nu efter alla år ge Victor Jara en värdig begravning har en enorm symbolisk betydelse, en slags ritual för att läka dom sår som diktaturen rev upp.   Victor Jara var med i det kommunistiska ungdomsförbundets ledning, men hans sånger älskades av alla.   Och, tror en del, kanske var det just därför han behandlades så utstuderat brutalt. Han misshandlades så att hans lemmar krossades, officerare lekte rysk roulette med honom och innan en värnpliktig soldat fick order att ge honom nådaskottet hade hans kropp penetrerats av 40 kulor.   Liket hamnade så småningom på bårhuset, där en anställd kände igen honom och meddelade hans engelska hustru Joan.   Med hjälp av två vänner lyckades Joan Jara skaffa en kista som de drog till den allmänna kyrkogården, där en anställd i smyg upplät en nisch där kistan kunde placeras. Idag, 36 år senare, ligger Victor Jara kvar i samma kista, men nu ska den sänkas ner i jorden under värdiga former och inför allas ögon.

Lars Palmgren, Santiago, 5 december 2009